Fryksdalsdansen
Idag är det lördag, vilket betyder festligheter för det mesta, det gör det även idag.
Här i trakterna har dom nämligen en årlig "festival" som dom kallar det. Jag sätter ordet inom citat-tecken eftersom jag inte riktigt vill hålla med om att den här saken dom annordnar fyller upp kraven för en festival.
Hur som helst, det är under fyra dagar som det kommer artister hit och spelar och så finns det dans-tält och sånt där. Det är på andra sidan sjön och musiken är så hög på kvällarna att det låter som att man bor i radhus och har en granne som har fest fram till två-tre på natten.
Anna och jag var där en dag förra året, det var sisådär kul. I år hade vi inte tänkt gå alls, vi visste inte ens om att det var samtidigt som vi var här. Men så såg vi att Björn Rosenström skulle spela på fredag, därför bestämde vi oss för att gå. Inte för att vi är värsta fanen av honom eller så, utan för att.. jaa, jag måste nog berätta hela historien.
Det var sommaren 2008. Anna, jag och Karin lyssnade av nån anledning som jag inte kommer ihåg väldigt mycket på Björn, vi tyckte väl att det var kul. Och sen kom vi på att han skulle spela här, därför gick vi för att höra vad biljetterna kostade, vi tykcte att det var för dyrt och inte värt det. Så på kvällen han spelade låg vi istället utanför scenen med båten och fick några glimtar av honom, vi ångrade oss att vi inte var där och bestämde då att nästa sommar skulle vi gå (han kommer varje år).
Sommaren 2009 jobbade både Anna och Jag, men vi kom ihåg vad vi hade bestämt, därför åkte vi tåget hit helgen han skulle spela, men vi känner väl alla sj? Vi skulle komma fram med tåget fyra timmar innan konserten. Men tåget gick sönder och vi blev sittande i ca två timmar i nån håla i närke tror jag, som heter Laxå, världens fulaste håla btw. Sen fick vi åka en seg busss till nästa håla - Munkfors, där stog ett tåg och väntade och hoppet om att vi skulle hinna började återigen växa. Men så har puckona inte ens testat bromsarna på tåget så vi fick stå still där i över en timme också. Till slut kom vi fram till Karlstad, väntade på en buss, bussen kom, stog kvar där ett bra tag och vi kom fram till Sunne lagom i tid för att höra honom säga "Tack och hej då". Kul?
Så jaa, nu sommaren 2010 hade vi inte ens tänkt att gå. Men vi kan ju hoppas att den här impuls planen fungerar bättre eller om nåt kommer emellan i år också.
(cred till er som orkade läsa allt det där)
Här i trakterna har dom nämligen en årlig "festival" som dom kallar det. Jag sätter ordet inom citat-tecken eftersom jag inte riktigt vill hålla med om att den här saken dom annordnar fyller upp kraven för en festival.
Hur som helst, det är under fyra dagar som det kommer artister hit och spelar och så finns det dans-tält och sånt där. Det är på andra sidan sjön och musiken är så hög på kvällarna att det låter som att man bor i radhus och har en granne som har fest fram till två-tre på natten.
Anna och jag var där en dag förra året, det var sisådär kul. I år hade vi inte tänkt gå alls, vi visste inte ens om att det var samtidigt som vi var här. Men så såg vi att Björn Rosenström skulle spela på fredag, därför bestämde vi oss för att gå. Inte för att vi är värsta fanen av honom eller så, utan för att.. jaa, jag måste nog berätta hela historien.
Det var sommaren 2008. Anna, jag och Karin lyssnade av nån anledning som jag inte kommer ihåg väldigt mycket på Björn, vi tyckte väl att det var kul. Och sen kom vi på att han skulle spela här, därför gick vi för att höra vad biljetterna kostade, vi tykcte att det var för dyrt och inte värt det. Så på kvällen han spelade låg vi istället utanför scenen med båten och fick några glimtar av honom, vi ångrade oss att vi inte var där och bestämde då att nästa sommar skulle vi gå (han kommer varje år).
Sommaren 2009 jobbade både Anna och Jag, men vi kom ihåg vad vi hade bestämt, därför åkte vi tåget hit helgen han skulle spela, men vi känner väl alla sj? Vi skulle komma fram med tåget fyra timmar innan konserten. Men tåget gick sönder och vi blev sittande i ca två timmar i nån håla i närke tror jag, som heter Laxå, världens fulaste håla btw. Sen fick vi åka en seg busss till nästa håla - Munkfors, där stog ett tåg och väntade och hoppet om att vi skulle hinna började återigen växa. Men så har puckona inte ens testat bromsarna på tåget så vi fick stå still där i över en timme också. Till slut kom vi fram till Karlstad, väntade på en buss, bussen kom, stog kvar där ett bra tag och vi kom fram till Sunne lagom i tid för att höra honom säga "Tack och hej då". Kul?
Så jaa, nu sommaren 2010 hade vi inte ens tänkt att gå. Men vi kan ju hoppas att den här impuls planen fungerar bättre eller om nåt kommer emellan i år också.
(cred till er som orkade läsa allt det där)
Kommentarer
Trackback
